Hösten 2009

Gavlon och Gaia

Denna berättelse är kanaliserat skriven, jag vet inte hur nästa mening skall bli när jag skriver.  Jag visste inte hur början skulle bli, och jag visste absolut inget om slutet. Jag visste bara att jag ska skriva den och förmedla orden från en för mig ännu okänd författare. Jag har bett att få veta vem som har berättat den, men inte fått något svar. Bara orden "The ruler of the game" i mitt huvud, och det vet jag inte vad som kan menas med detta. Kanske är det jag som hittat på orden.

Del 1

Gavlon och Gaia

När tiden var ny fanns det en jordbit som en man vi kan kalla för Gavlon brukade. På denna jordbit odlade han allt vad som behövdes för att överleva. Allt växte av sig själv, enbart de olika grödornas växlingar gjorde att jorden förbättrades. Inget annat än vatten behövdes för att de olika grödorna skulle växa och bli starka till skörden.

Gavlon hade inget minne om hur han hade kommit till denna plats, allt han kom ihåg var från den stunden han vaknade på marken i detta paradis.

Att enbart odla det som Gavlon hade bruk för var självklart för honom. Kärleken och respekten var gränslös till den jord som gav honom något att äta varje dag. Hur skulle han annars överleva?

Att jaga var en av hans favoritsysselsättningar, men han var inte speciellt skicklig, så bytena var sällsynta. En dag när jakten hade fört honom till ett högt berg såg han en hägring av en annan människa. En varelse som såg ut som honom, men var så otroligt vacker i sin skapelse att hela han enbart kunde tänka på denna hägring. Dagarna gick en efter en, men hägringen ville inte visa sig fler gånger.

När dagarna hade passerat så många gånger att det var dags för skörd av grödorna som växte på hans jordbit, hade han nästan glömt att se efter hägringen. Han hade givit upp hoppet om att få se varelsen som hade påverkat honom så djupt igen.

Grödan som det var dags att skörda växte i jorden och behövde grävas upp för hand. Stora knölar blev det av denna växt som var god att äta grillad över en eld.

När Gavlon stod och grävde fick han syn på hägringen igen. En vacker varelse som kom gående rakt emot honom. Det fanns inte mycket som kunde skrämma Gavlon, men varelsen gjorde honom svag. Något inom honom kunde inte låta bli vilja finnas nära denna varelse.

Så trots sin rädsla gick han varelsen till mötes.

Det visade sig vara en kvinna, något som han aldrig tidigare träffat på. Han visste ju inte hur han hade hamnat på denna plats. Han hade bara vaknat upp här en dag och levt lyckligt ovetande om ursprung och omgivning. Ensam...

Nu insåg Gavlon att saknaden i honom var just efter denna varelse. Kvinnan som kom gående emot honom kunde han inte vara utan längre. En insikt vaknade inom honom och höll på att spränga honom i bitar.

Kvinnan kom närmare, Gavlon sprang emot henne nu. Hon fick inte försvinna igen.

Denna gång stannade hon kvar en liten stund. En kort stund kunde Gavlon känna hennes hud mot sin när han tog henne i sina armar. Lyckan att se och känna en annan människa var fullständig, men kvinnan som kallade sig Gaia ville och kunde inte stanna hos honom. Utan var hos honom en stund bara.

Hon berättade att det var hennes hand som skapade naturen och växterna. Hon sade att hon hade studerat honom när han arbetade med skörden, och att hon tyckte att han gjorde ett bra arbete. Gaia ville testa Gavlon, och se ifall han var redo att älska henne.

Gavlon struntade fullständigt i skörden, han ville att kvinnan skulle stanna hos honom, och ville på alla sätt få henne att förstå att han önskade detta. Han visade sina muskler, att han var stark och kunde försörja henne. Han gjorde allt utom att berätta för henne att han älskade henne. Att våga berätta detta var för mycket att avslöja, tänk om hon skulle avspisa honom. Att bli skadad fysiskt var inget som skrämde honom, men att få sin själ skadad...det ville han inte utsätta sig för.

När Gaia insåg att Gavlon inte var redo att älska henne för den hon var gick hon sin väg igen.

Gavlon visste inte hur han skulle klara av sitt liv utan henne. Arbete med jorden och jakten gav honom inte längre det som saknades i hans liv.

Gaias vandringar på jorden fick ett mera aggressivt intryck. Berg flyttades, hav skapades, eld sprutade från vulkaner. Jorden såg ut på ett annat sätt när Gaia´s vrede hade lagt sig. Vreden hon kände inom sig när Gavlon inte ville älska henne utan enbart ville visa upp sig för henne var omätlig. Vreden och besvikelsen kände inga gränser, men till slut fanns enbart tomheten och längtan efter Gavlon kvar. Hon måste återvända för att se hur det var med honom.

Vandingen tillbaka tog lång tid. Hon hade skapat många berg under sin tid av ilska, och nu tog det lång tid att ta sig runt dem.

Gavlons tankar fanns nästan alltid hos Gaia. Varför kunde hon inte se att han älskade henne, mer än något på jorden som växte där? Inget kunde mäta sig med känslan som han kände för henne.

Jordbiten som han brukade hade aldrig varit i bättre skick, grödorna var starka, blommorna som växte där var i alla möjliga färger, och enbart odlade för att Gaia skulle kunna njuta av dem ifall hon skulle åtevända.

Eld och vatten brukade inte vara bra att ha tillsammans, speciellt inte ifall man ville ha en eld som brann. Gavlon tänkte på sig själv som vattnet som släcker elden. När Gaia försvann ur hans liv insåg Galvon att inget kunde ersätta henne. Den korta stund som hon funnits i hans liv var värt alla dagar av skörd.

Nu ville inte Gavlon leva längre, längtan efter Gaia var för stark inom honom. Så en dag när jakten återigen hade fört honom upp bland bergen bestämde han sig för att kasta sig ut från den högsta bergtopp han kunde finna.

Det märkliga var att när han hade klättrat upp på den högsta toppen, fanns det en ännu högre topp att kasta sig ut från. Hur kunde detta vara möjligt?

Det var bara att ta sig ner från berget, och upp till den högsta toppen för att äntligen få lov att kunna kasta sig ut från den högsta toppen.......

När Gavlon hade varit uppe på tre toppar och var på väg till den fjärde såg han en hägring på avstånd. Det såg ut som Gaia.

Gavlon glömde sin önskan att inte leva längre, nu mer än någonsin var det viktigt att leva. Han sprang ner från berget, mot Gaia som redan hade sett honom.

Detta möte skulle hon minsann vara noga med att upplysa honom att muskelstyrka kunde hon vara utan, men kärleken dem emellan var och skulle alltid vara det som skulle få henne att stanna kvar. Om han nu kunde lära sig att förstå detta.

Gavlon visste redan detta. Direkt när han kom fram till Gaia som fortfarande var avvaktande, så kastade han sig framför hennes fötter, och bad henne att aldrig någonsin lämna honom igen. för han orkade inte leva utan kärleken till henne.

Att ha henne i sin närhet och få visa henne all sin kärlek skulle vara det enda som betydde något för honom resten av hans liv berättade Gavlon för Gaia.

Gaias ilska dog bort, och hennes kärlek till mannen vid hennes fötter infann sig istället. Varsamt bad hon honom att följa henne i hennes vandringar på Jorden för att skapa naturen och djurens platser.

Tillsammans skulle de skapa paradiset på Jorden, och ge många barn till det nya skapandet.

Gavlon förstod äntligen att Gaia enbart ville dela hans liv, och att de tillsammans skulle skapa något vackert av Jorden de levde på och av.

Att vandra ensam på Jorden hade varit en lärorik tid för honom, men när Gaia var en del av detta liv fanns det inga gränser för vad de kunde skapa tillsammans.

Att ha en människa vid sin sida som man med kärlek och respekt delar livet med gör att mycket mera skapas än vad som man från början tror är möjligt.

Att lyfta fram varandras gåvor är en del av livet. Att våga vara älskad och att älska är en stor lärdom som är värd att riskera sin själ för.

Detta hade Gavlon lärt sig, och var tacksam för att de hade funnit varandra igen. Nu skulle de skapa ett paradis på Jorden.

Del 2

Separationen

Tillsammans vandrade de på Jordens yta och skapade platser för de olika djur som redan fanns. Platser av makalös skönhet. Mångfalden i landskapet var viktigt, överallt skulle skönheten finnas.

När Gavlon och Gaia hade färdats runt planeten flera gånger med avsikten att skapa paradiset, var det dags att sätta nästa plan i verket.

Barnen, deras barn som skulle skapa grunden till de olika raserna på Jorden. Mångfalden var viktig, också förutsättningarna var olika för varje barn.

Ett av deras barn fick en  del av ökenlandskapet som gåva. Namir kallades detta barn, som var mycket lik Gavlon till sättet. Namir fann sin kunskap i djuren, och upptäckte att han kunde tala med dem på ett sätt som var djupare än språket som användes med föräldrarna och syskonen. Han träffade en falk som blev hans följeslagare på livets väg. Falken som kallades Kamal berättade historier om land långt borta, där gräset växte grönt, och många djur vandrade på savannen.

Namir fick ett behov av att upptäcka denna plats, han ville också se skönheten där, så han valde att vandra dit. Falken visade vägen, och när de ganska snart hade kommit fram till denna plats, fanns det redan någon som hade fått denna plas som gåva. Namir kände ett sting i bröstet av avundsjuka, här ville han ha sin boplats, inte i en öde öken. Varför hade Gavlon och Gaia gjort så här emot honom? Orättvisan gnagde inom honom när han studerade hur bördig jorden var, och mängden av djur som levde på savannen.

Gavlon och Gaia hade inte uppmärksammat detta fenomen tidigare. Att deras barn kunde känna ilska och avundsjuka gentemot varandra. Detta var något nytt, och de insåg inte att något var galet.

Namir återvände till öknen för att göra det bästa av sin plats på Jorden. Bevattningen av öknen lyckades och växterna fick liv. Han började känna sig nöjd med tillvaron igen. Avundsjukan släppte sitt grepp om hans hjärta, och livet gick vidare. Han odlade sina växter, och djuren som fanns hade det bra.

Så kom en sandstorm, och täckte Namirs odlade fält med ett tjockt lager sand. På vissa ställen fanns berg av sand, och Namir blev åter mörk i sin själ.

Han ropade på Gavlon och Gaia, bad dem att ge honom en bit av paradiset som inte arbetade emot honom, utan gav honom allt han behövde.

Gavlon och Gaia förstod Namirs önskan och gav honom en del av platsen som han tidigare hade besökt tillsammans med falken.  På denna plats fanns redan ett av deras barn Akam, som inte gärna såg att han skulle dela platsen med någon.

Gavlon och Gaia insåg inte detta, utan beslutade att de skulle dela platsen lika. Det fanns nog av Jordens gåvor till båda barnen på denna plats, ett överflöd rent av.

Namir och Akam försökte att inte visa sina tankar för Gavlon och Gaia när de var och besökte dem, men när de inte var tvugna att dölja sina känslor vägrade de att tala med varandra. De byggde upp sina platser så långt ifrån varandra som möjligt, men ständigt var det något djur som gick in på den andres mark, och livet var ofta fyllt av gräl. Avundsjukan hade dem i sitt grep. Utan att se vilket överflöd de levde i ville de enbart ha mer och mer.

En kvinna kom vandrande i deras paradis, Lea , Sagas dotter kallade hon sig.

Varken Namir eller Akam hade träffat någon kvinna mer än Gaia tidigare, så de var mycket nyfikna på henne båda två.

Lea hade många kunskaper, bl a hade hon fått gåvan att se in i framtiden. Hon visste mycket om de två männen redan, men kunde inte förstå varför de var så aggressiva mot varandra. De var ju bröder och borde hjälpa varandra istället för att motarbeta varandra.

Lea hade gärna stannat hos någon av dem, men de båda männens spred inte rätt känsla. Istället för värme och kärlek, var det avundsjuka och ilska hon fick känslan av tillsammans med dem.

Känslan av obehag var ny för henne, så hon vandrade vidare för att leta efter någon annan att skapa ett liv tillsammans med.

Detta blev för mycket för Akam, som hade blivit djupt förälskad i Lea. Han anklagade Namir för att ha kört bort henne. De båda bröderna kunde inte längre tåla att se varandra. De kunde inte längre dölja sitt hat gentemot varandra. De började bygga murar i paradiset för att slippa se varandra.

Gavlon och Gaia stod vid sidan och studerade sina söner, överraskade av egenskaperna hos sina söner. Hur hade det blivit så här, vad hade de gjort för fel?

När det till slut gick så långt att sönerna började strida emot varandra och lyckades döda varandra, var det redan för sent att göra något åt avundsjukan som hade lagt grunden till osämjan.

Gavlon och Gaia såg förkrossade på sina båda döda söner, och ville inte längre själv leva. Det var som om deras egna kroppar också dog i denna stund. De hade inte förmågan att känna ilska längre, deras tid av kärlek hade varit så lång att det inte längre gick att vara arg. Sorgen de kände i sina kroppar över sönernas verk mot varandra var smärtsam. Skulden som kändes var ofattbar. Hur kunde de ha skapat söner som hatade varandra så här mycket?

Gavlon och Gaia beslöt sig för att be om ett råd från den högsta skaparen.

Skaparen berättade att valet mellan kärlek och ilska är ett medvetet val. Det är inte förrän människorna har insett detta som det går att välja bort ilskan. En lång tid av omedvetenhet skall komma, och mycket separation skall följa i Era söners spår. Jorden kommer att bli allt annat än ett paradis under en lång tid, och Era barn kommer att skapa mycket ilska och separation.

Många enkla val mellan kärlek och hat kommer att leda till att medvetandet sänks till en lägre nivå då hatets styrka kommer att få fäste. Balansen kommer att rubbas under en lång tid, och återvänder inte förrän om många tusen år.

Skaparen talade - Gavlon och Gaia, tiden som kommer ska inte vara en del av Er tid.

Gaia - Din gåva kommer att slockna en tid, Du skall somna inne i det djupaste berget på Jorden  som Du kan finna, och sova till den dagen Du vaknar med ord av kärlek runt omkring Dig. Jordens väktare ska vaka över Dig under denna långa tid av sömn.

Gavlon - Du kommer alltid att vara en del av Gaia. Din själ skall färdas till planeten som är Jordens spegelbild. En spegelbild som visar de förhållanden som Jorden kan skapa, motsatsen till kärlek skall vara Din kunskap. På Jordens motpol i universum eller kalla det spegelbild finns allt som kan skapas av människornas ilska, avundsjuka och girighet. Din själ kommer att få del av detta under samma tid som Gaia sover i Jordens djupaste grotta. Gåvan till Dig är att lära Dig kunskapen om kärlekens motsats, och därmed önskan tillbaka till kärleken.

Den dag då Jordens manliga befolkning också har funnit sin medvetande nivå med kärlek, skall Du och Gaia åter förenas på Jorden.

Den högste skaparen hade talat, och så fick det bli.

Utan någon saknad vände Gaia bort från Gavlon för att leta upp den djupaste grottan på Jorden för att somna ifrån allt som skulle inträffa tusentals års framöver.

Gavlon undrade vad Jordens motpol i universum var för något och lät sin själ följa med dit.

**********

Separationens tid var ett faktum. Redan vid denna tidiga del av Jordens början planterades ilskan och agressiviteten in i Era gener. Denna egenskap är inte enkel att få bort med mindre än att hela arvsmassan byggs om med ett högre medvetande som grund. Många erfarenheter har gjorts i Era liv för att inse vikten av kärlek, samarbete och gemenskap. Istället för separerande hat och ilska.

Det är inte förrän nu när Ni alla har fått leva många liv och Era erfarenheter är djupare som Ni medvetet kan välja bort den nedbrytande hatets väg, och välja en väg av kärlek.

Kvinnor - Det är upp till Er att väcka Era män till en medveten tillvaro. Ännu är det inte tillräckligt många män som vaknat för att balansen ska kunna infinna sig fullt ut.

Det är Er uppgift att få dem att vakna till insikt. Lev Era liv fullt ut, och visa vem Ni verkligen är. Ta vara på Er kunskap, och visa vägen för andra. Var inte rädda för Er kunskap, den kommer att växa och hjälpa Er på vägen på olika sätt.

Gavlon väntar redan otåligt på att få återförenas med Gaia.

Hans tillvaro är inte enkel, längtan efter Gaias kärlek är stor. Planeten som är Jordens motpol i universum är full av allt negativt som vi kan tänka oss. Hans lärdom om detta är nog, och hans djupa önskan om att få tillbaka kärleken kan inte med ord beskrivas.

Den dag då Gavlon får återvända till Gaia läks Jordens motpol, och balans kommer att finna en väg även där.

Vakna till medvetenhet, använd denna ledtråd.

Något mer?

Varje steg Du tar skall följas av nästa ledtråd.

Det finns en berättelse som jag skrev i maj 2009, som har kopplingar till denna kanaliserade historia.

Ifall Du inte redan har läst sidan om GAIA så gör det. Jag blir själv förvånad när jag ser kopplingarna.