Harmynta!?? Jag hade bara hört talas om harmynthet dvs. när övre gommen i munnen inte är helt sammanvuxen. Fanns det en växt som hette Harmynta? Det hade jag ingen aning om.

När jag sökte på nätet fann jag att det visst fanns en växt som hette så, en ganska oansenlig aromatisk oftast ettårig växt som växer på torra kalkrika ängar. Den blommar med ljusblå små blommor från juni till augusti. Någonstans läste jag att den växte på hällar ner till åar.

Nu var det september, men från den dagen jag fick meddelandet letade jag överallt efter Harmyntan. Jag letade på Österlens alla blomsterhedar, i Vinslöv vid kalkbrottet, i torra skogsbackar. Ja överallt där jag kunde tänka mig att en Harmynta skulle kunna trivas. Min dotter och hennes sambo var med flera gånger, men vi hittade inte någon Harmynta. Jag tror att jag började leta för sent efter den, Harmyntan hade blommat ut i september. När jag insåg att jag var tvungen att vänta till nästa år kändes det som en stor besvikelse. Jag var nyfiken på ifall oljan på Harmynta skulle fungera på min klients fötter! Dessutom få jag väl erkänna att jag gärna ville ha lite mera tro och tillit, men det kändes för egotrippat att tänka på. Mest av allt ville jag få min klients fötter att bli bra!

Jag till och med fuskade och frågade vid någon kanalisering ifall de kunde berätta för mig var någonstans jag kunde finna Harmyntan! Men naturligtvis fick jag svaret att det var en del i min utbildning att leta upp den själv.

När vintern kom slutade jag att leta efter Harmyntan, men tanken fanns hela tiden där. Jag ville så gärna finna den. Jag tror att jag har tjatat om Harmyntan på alla jag känner! Till och med på dem jag inte känner! Jag har fått massor av hjälp att finna Harmyntan, men den bästa hjälpen kom från Julias mamma, som berättade att hon hade sett Harmyntan i Vä, på en äng vid fängelset.

Jag började leta efter Harmynta redan i Maj 2009, våren kom ju tidigt och jag kunde inte vänta längre. Jag ville så gärna att hitta blomman. Nu skulle det bara ske.

Jag åkte till Öland en vecka innan midsommar för att måla. Jag frågade alla jag lärde känna ifall de hade hört talas om Harmyntan. Det är inte många som har det, det är bara Julias mamma som har känt till något om denna blomma.

Nu befann jag mig på Öland, och eftersom Alvaret på Öland är en perfekt plats för Harmyntan att växa på, så var jag ju tvungen att leta där med. Nu var det juni och Harmynta skulle börja blomma. Men Harmyntan visade sig inte där heller. Det beror nog mycket på att jag målade när jag var på Öland, så tiden att leta efter Harmyntan, var inte riktigt prioriterad om man säger så. Det var fullt av blå blommor på alvaret när jag körde förbi med bilen, så flera gånger höll jag på att köra av vägen tills jag insåg att det var fel sätt att leta efter blomman.

Lagom till midsommarfesten var jag hemma på Björkeboda igen. Det var härligt att måla på Öland, men underbart att komma hem till Olle och våra hundar!

Efter midsommarfirandet var det dags att åka till Vä. Där hade Julias mamma sett blomman. Självklart skulle jag hitta den där!

Min dotter Malin följde med och hennes labradorvalp Kasper. Nu var jag säker på att hitta Harmynta, jag hade tagit med mig en korg med allt som jag skulle behöva för att göra oljan direkt, glasburkar, sax och olivolja. Jag var helt säker på att hitta blomman. Jag hade till och med skrivit ut allt jag hade kunnat hitta om blomman på nätet, bilder och text. För nu skulle jag inte göra misstaget jag gjort så många gånger tidigare. Jag hade trott att jag hittat Harmyntan flera gånger, ända till jag gick in på nätet och kontrollerade bilder och text. Då visade det sig att det var någon helt annan blomma jag hittat. Antingen var det fel på bladen, blomställningarna eller storleken på växten. Det finns många blommor som liknar Harmyntan, men de är mycket större.

Nu var vi äntligen på ängarna utanför Vä och letade efter Harmyntan. Det var en riktigt skön solig söndag precis efter midsommar. Vi letade o letade, men ingen blomma! Det var bara att packa ihop allt och inse att Harmyntan inte blommade på dessa ängar ännu. Jag fick vänta till nästa helg, och leta någon annan stans. Vi hade i alla fall haft en härligt skön dag Malin Kasper o jag. Vi var lika trötta alla tre.

Jag insåg också att jag var tvungen att leta på ett annat sätt. Jag satte mig ner och såg blomman i mina tankar. När jag såg den, växte den i en backe, inte långt från en ringlade å. När jag insåg att jag visste var denna plats var, trodde jag att jag hade fantiserat fram alltihopa. Inte var det så att jag kunde se var den växte, det var helt o hållet omöjligt. Men tanken fanns där ändå. Tänk om det stämde att Harmyntan växer där jag ser den i mina tankar.

Idag, söndagen den 28:e juni 2009 var den första dagen jag har haft tid att leta efter Harmyntan sen Malin och jag var på ängarna i Vä.

Jag hade tid hela förmiddagen att leta. Fast denna gång åkte jag iväg själv, först skulle jag kolla om den växte på Brösarps södra backar, där hade jag sett något som liknade Harmyntan tidigare. Ryggsäcken med alla prylar och kameran med, nu skulle jag hitta Harmyntan!

Jag hittade faktiskt två små blomstjälkar i Brösarps södra backar, men inte tillräckligt för att göra olja av. Fick nästan dåligt samvete för att jag plockade de två stackars stjälkarna, men jag blev så jätteglad när jag hittade dem, så jag kunde inte låta bli. Harmyntan blommade nu!

När jag hade letat tillräckligt länge och inte hittat fler blomstjälkar, så insåg jag att jag måste köra till platsen i mina tankar. Där jag kunde se att blomman växte. Det fick vara hur konstigt som helst, nu skulle jag göra det. Jag skulle ”leta på känn”, vilket jag egentligen ofta gör (med kantareller), men jag hade aldrig gjort så här förut. Sett i mina tankar var blomman växte och åkt dit. När jag letar efter kantareller, så går jag på skogens ljud. Skogen visar mig var kantarellerna växer.

Jag körde ett par kilometer till, och parkerade bilen vid Brösarps Norra backar, jag gick över vägen och ner över heden mot sluttningen mot Verkån.

 Där hade jag sett blomman växa.

När jag närmade mig platsen bestämde jag mig för att enbart tänka på att Harmyntan skulle läka min klients fötter. Jag hade knappt börja tänka på det viset förrän jag såg flera små stånd av Harmynta växa bland Strandnejlikor och Backtimjan. Det var så självklart att jag skulle hitta den där, precis på sluttningen med Verkån rinnande slingrande bara ca 100 meter bort. Bilden var precis som jag hade sett den tidigare i mina tankar.

Det är bara mycket vackrare nu, solen värmer skönt, luften är fylld av Strandnejlikans ljuvliga doft, och jag har hittat Harmyntan! Här växer absolut tillräckligt för att göra en läkande olja till min klient. Jag ska bara plocka så mycket som jag behöver till hennes olja, nu vet jag var jag kan hitta mer ifall det behövs.

Nu återstår det att skapa oljan och få min klient att använda den. Måste prova på mig själv först, så att den inte blir för stark.

Min tillit till budskapen och tron på min egen förmåga är absolut stärkt, jag kan se på ett sätt jag inte trodde var möjligt! Ödmjukt kan jag bara konstatera att de som ger mig budskapen i kanaliseringarna åter igen har haft rätt. Jag tackar så väldigt mycket för det.

Nu ska resten också stämma. Det får jag återkomma med om några veckor när oljan är klar och använd av klient. För visst ska oljan användas! Absolut!

Fortsättning följer…

2010 07 22

Harmyntaoljan används av min klient, de gånger hon inte har kontakt med sina fötter. Hon har fortfarande kvar krypningarna i benen, men oljan gör att hon får mer "kontakt" med benen och fötterna eftersom de blir varma, och det verkar som om mer cirkulation kommer igång.

Alla bilder på denna sida är tagna av mig den 28 juni 2009. Gissa om jag är glad!!!