Denna sida kommer en tid framöver att bli ett sätt för mig att dela med mig av en blandning av tankar och budskap.

Budskap om kärlekens väg

Klicka på rosen, så kommer Du till en sida

som betyder mycket för mig.

 

2012 07 19

 

2012 12 18

 

Snart är Julen här och jag vet inte vad som är viktigt längre.

Det finns tiggare i Sverige, och det gör mig så ledsen och oerhört uppgiven. Jag vet inte hur jag ska hantera detta, eftersom jag verkligen vill att alla ska kunna äta sig mätta och ha någonstans att bo där det är varmt och gott. Verkligheten ser annorlunda ut om man öppnar ögonen och ser.

När jag var ute och julshoppade med en väninna  i Ystad igår, så såg jag på långt håll en man som satt på knä med en mössa framför sig. Han satt och vaggade fram och tillbaka i kylan och regnet. Det var snöslask på marken och jag såg att han frös. Hela jag ville bara gå bort och värma honom med en kram och ge honom pengar så att han kunde klara månaden ut. Men jag hade inga kontanter på mig, och jag kunde helt enkelt inte ge honom mitt bankkort.

Jag såg honom in i ögonen när jag gick förbi, och han log ett snett sorgset leende emot mig.

En stund efteråt funderade jag på var någonstans i Ystad jag kunde hitta en bankomat, efter ytterligare en stund var tiggaren glömd. Hur kunde det ske, hur enkelt är det inte att glömma sådant som är jobbigt att tänka på.

Nu skulle vi gå tillbaka på gågatan igen, och tiggaren satt kvar, men jag hade inte tagit ut några pengar till honom. Denna gång gick jag förbi utan att titta på honom, men mitt hjärta bara skrek till mig.

- Du måste kunna leva med Dig själv! Gör något NU!!!!

Så jag sade till min väninna att jag var tvungen att vända tillbaka, och frågade henne ifall hon kunde vänta på mig en liten stund. Det gick bra.

Jag gick in i närmaste mataffär och köpte ett presentkort för 500:-, inte så mycket, men mer än det fåtal 5 kronor som låg i mannens mössa.

När jag kom ut på gågatan igen så hade mannen rest på sig och var på väg därifrån. Han skakade av köld i hela kroppen, och var mager så jag skämdes. Jag gick fram till honom och började försiktigt prata med honom, men han förstod inte vad jag sade. Han pratade en märklig blandning av tyska och ett annat språk som jag inte förstod.  Jag förklarade för honom på tyska och med teckenspråk att han kunde köpa mat för presentkortet i mataffären. Hans ögon blev varma av tacksamhet, och han tackade mig. Nu kunde jag lämna honom, det kändes lite bättre i mitt hjärta igen.

Julen ska vara en glädjens och hoppets tid, en tid då man ska träffas och umgås med vänner och släkt, ge bort en massa fina julklappar och äta god julmat.

För mig är numera julen en tid som jag har väldigt svårt att hantera. Jag försöker på alla sätt att vara glad och träffa alla som jag måste, men inom mig så mår jag dåligt av allt frosseri och alla julklappar som delas ut till höger o vänster. Vet inte ens ifall de som får en julgåva verkligen uppskattar gåvan, eller ifall de hellre hade varit utan den. Numera är julklapparna ett minimum. Julmaten blir alltid för mycket, men vi försöker hålla den på en normal nivå. Det känns som en omöjlig uppgift att göra julen till någon mysigt och trevligt, det blir mest stressigt.

Jag tänker alltid på de som inte har något hem, eller har något att ge till sina barn, eller inte har mat på julbordet. Det blir inte enklare med åren, tvärtom.

Även ifall vi ganska frikostigt delar med oss av pengar till organisationer som t.ex. Frälsningsarmen, så gör det inte att jag mår bättre av att ha det bra på Julen, jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra för att kunna njuta av något som borde vara julefrid när jag ser utanför mitt eget liv hur mycket som egentligen behöver göras bara i Ystad, Skåne, Sverige och resten av världen. Jag vill bara bege mig ut någonstans i världen och göra vad jag kan för de som behöver hjälp. Mina älskade nära och kära har allt de någonsin skulle behöva, trots detta så kan jag inte lämna dem under julen.  Min far behöver någon som firar jul med honom sedan han blivit sjuk o gammal, det blir enklast för honom att vara hos oss. Kanske är det enbart en ursäkt för att slippa göra något åt mitt behov av att lämna allt för ett par dagar för att kunna hjälpa andra, men jag tror inte det.

Så jag ber en stilla bön om att alla människor på Jorden ska få fira sin Jul i frid och ro, tryggt och skyddat, varmt och gott och mycket kärleksfullt.

Namasté

Berit

2012 12 02 1:a advent

20121206

 

Snön ligger fortfarande kvar, vilket är ovanligt på Österlen där snön oftast smälter bort efter ett par dagar. Det är kallt om kinderna när jag kommer ut för att gå en promenad med hundarna eller mocka till hästarna i stallet. Trots tjocka raggsockar känns tårna som isbitar efter ett tag. Det är skönt att sitta inne och arbeta.

 

Livet blir lite lugnare på vintern, ändå känns det som om tiden rusar fram. Jag vet inte var dagarna blir av. Medvetet försöker jag att ta vara på tiden så gott jag kan, vara så närvarande och lugn som möjligt i varje stund. Ändå händer det en massa saker som gör att jag tappar fotfästet en stund. Livet är förmodligen så att vissa år händer allt samtidigt. Detta har varit ett sådant år.

 

Många undrar vad som kommer att hända den 21 December 2012. Det stora skiftet osv. Jag är så himla trött på alla kaosteorier, så jag orkar inte ens tänka på det längre. Ni som sysslar med att skapa oro borde tänka lite mera på vad Ni egentligen skapar med detta. Ni skapar enbart mera oro och kaos, inget annat, så försök istället att skapa lugn och frid.

Den 21 December 2012 kommer jag att tillbringa hemma med nära vänner, njuta av tillvaron och ha det riktigt mysigt. Ifall Du gör samma sak med dina vänner, så blir vi flera som försöker balansera.

 

Skiftet i medvetandegraden har redan passerats för lite mer än ett år sedan, men det innebär inte att arbete för fred, frihet och en ren Jord kan avslutas. Tvärtom måste arbetet fortsätta och dessutom öka. Resultatet av medvetande höjningen kommer förmodligen inte att märkas konkret på Jorden förrän om ca 30 - 50 år, då vet vi lite mera om hur arbetet har gått. Hur våra ledare i företag har lyckats med att rena sina produkter, hur länders politik har ändrats så att medmänsklighet och en ren Jord är viktigare än pengar och makt. Dagens ungdomar är de som kommer att leda företag och länder i framtiden. Ge dem möjlighet att utvecklas till modiga medmänniskor som ser med nya ögon på vad som behöver göras och som vågar och kan göra det vi inte har vågat eller lyckats göra.

 

Idag skäms jag över hur de sk. "andliga lärarna" tar betalt för att lära ut sådant som alla redan kan få gratis. Dyra distanskurser i andlighet är en av de värsta formerna jag har hört talas om. Fullständigt respektlöst och utan möjlighet att stödja de som behöver mera hjälp. Jag förstår mig inte på att dessa andliga människor ens har kommit på tanken. Men när pengar börjar bli intressant, och tiden kanske inte finns att lära ut med människor nära, då kan man uppfinna märkliga saker. Marknadsföringen av dessa kurser gör mig illamående när jag läser mellan raderna om hot om världens undergång ifall inte alla får del av kunskap och högre medvetande genom vissa speciella meditationsformer mm, som enbart de kan tillhandahålla. Jag förstår verkligen hur Jesus en gång kände sig när han kastade ut månglarna ifrån templet, jag önskar att jag kunde göra detsamma med de som utnyttjar människors svagheter för att tjäna pengar för egen vinning. Hur inlindat i deras egna goda föresatser det än är, så är det ansvarslöst, respektlöst och enbart ett ovanligt oseriöst sätt att tjäna extra pengar.

 

Nu inser jag att det inte enbart är de andliga lärarnas fel och brister det handlar om, utan även godtrogna människor som så gärna vill få mera kunskap och ett högre medvetande. De gör allt för att få tillgång till detta. Utan dessa hade inte verksamheten kunnat fortsätta. Ja - Jag hoppas att de når dit de vill.

 

Jag tror att kunskap kommer när vi minst anar det och när vi är redo för det. Lärarna är inte alltid mänskliga, det är inte alltid enkla lärdomar, det är dessutom inte alltid som vi förstår vad och varför vi ska lära oss, men i efterhand med facit i hand så är det alltid mycket enklare att förstå. Ibland är det så att Du själv är din bästa lärare, tro det eller ej.

 

Jag är lyckligt medveten om att jag är väldigt långt ifrån ett högre medvetande. Väldigt många livserfarenheter och liv kommer att passera innan jag har kommit i närheten av något sådant. Jag vet inte ens ifall jag någonsin vill nå ett högre medvetandetillstånd, jag njuter så mycket av att vara precis där jag är just nu på Jorden.

 

Namasté

Berit

Gryningsstund i Oktober

121020

Det är en helt vanlig tidig lördag morgon.

Solen håller på att stiga upp över horisonten nere vid havet.

Den rosalilaorange himmelen färgar dimmorna på ängen där älvorna dansar sin morgondans.

Jag har gått bort till en av våra dammar som ligger i Öster för att se hur gryningsljuset speglar sig i vattenytan.

Mina tankar slutar snurra runt i huvudet, jag hör hur gräset prasslar under mina skor, känner hur det doftar ute… lite fuktig jord, friskt kallt, tystnad, vinden smeker min kind.

Känner mig som en del av naturen.

Just precis i denna stund inser jag hur allt hänger samman och att vi alla är en enhet med allt som finns i universum.

Varje sekund är som en evighet, jag känner att jag lever och är oerhört tacksam över detta under.

En forell bryter dammens spegelblanka yta, två gräsänder flyger iväg, solen stiger lite högre och helt plötsligt börjar de fåglar som övervintrat signalera att de vaknat. Kråkor, Korpar och småfåglar av alla de slag börjar höras i tystnaden.

Gryningsstunden är över och morgonstöket börjar, men känslan av att vara en del av naturen finns kvar inom mig länge.

Det finns magiska stunder lite närsomhelst i livet, bara man stannar upp och hinner märka dem.

Hoppas att Du också märker dessa stunder.

Namasté

Berit

 

Supermånen 2012 05 05

2012 05 12

 

Jag blir helt klart lite mångalen när det är fullmåne. Det är en sån härligt busig känsla. Redan när jag fick veta att Månen skulle vara närmare Jorden natten den 5:e Maj så visste jag vad jag ville göra.

 

Min man ville inte följa med på mitt tossiga infall, men en väninna som säkert är mer mångalen än mig följde gärna med.

 

Redan vid åttatiden på kvällen satt vi på sandstranden och såg fullmånen stiga upp i öster över horisonten. Magiskt vackert. Vi satt och njöt av vyn, mediterade och skrev ner de intryck och budskap som vi fick under tiden. Min kamera gick varm, ända tills ljuset tog helt slut... hmm, jag skulle tagit med stativet!

 

När det var nästan mörkt och månens glitter spred sig över havet med små små vågor var det dags för doppet i månglittret. Just precis min mångalna önskan...Jag ville bada i månglittret!

 

Helt naken gick jag rakt ut i vattnet och var helt säker på att jag skulle doppa mig i havet och månglittret, men fy vad jag bedrog mig. Attan vad det var kallt! Iskallt vatten ingick inte i min dröm, så jag fick nöja mig med att stå till vaderna i vattnet och skvätta månglittrigt vatten över hela mig istället. Sen var jag ganska frusen men mycket nöjd och glad för att vi hade gjort något riktigt mångalet.

 

Nöjda och glada kom vi så småningom hem till min man som hade fyr i spisen åt oss. Varm filt om benen i soffan, varmt te att dricka, en kort mysig pratstund innan det var dags att säga godnatt.

 

Det är skönt att vara lite tokig ibland. Inte alltid, för det orkar jag inte. Men just vid fullmånen är det helt OK för min del att tillåta mig själv att vara tokig. Jag har aldrig ångrat mina tokiga infall, för de brukar inte vara negativa. Tvärtom blir jag alltid glad av att jag har varit lite tokig. Tror att jag hade ångrat mig mer ifall jag inte hade tillåtit mig själv att vara lite busig.

 

Femtio + och fortfarande tokig och busig som när jag var femton. Skönt att slippa vara femton, men underbart härligt att vara i precis den ålder jag är i nu. Hoppas innerligt att Du som läser dessa rader också njuter av att vara kvinna eller man i precis den ålder som Du är i just nu.

 

Varje stund vi har är så självklar, men också otroligt viktig att ta vara på. Sedan några månader har jag försökt att hålla en ganska stor distans till mitt "arbete med andra sidan". Jag vill leva i mitt "verkliga" liv, inte på insidan, men inser hela tiden att det är med insidans arbete som verkligheten skapas. Min insidas känsla skapar min verklighet och hur jag upplever den.

 

Som jag lever numera har jag alltid tidigare önskat att jag skulle leva. Nu lever jag i det paradis som jag alltid önskat mig. Varje gång jag kör på den lilla grusvägen på väg hem, och ser våra vita duvor flyga över gården där vi bor, blir jag så tacksam när jag inser faktum. Jag lever i mitt paradis! Makalöst lycklig, älskad och älskar djupt och innerligt. Stress och sorger finns också i paradiset, det kan man nog aldrig komma ifrån. Dessa delar i livet gör att jag uppskattar och är tacksam för helt vanliga vardagar utan stress och sorg.

 

Stormen har lagt sig utanför mitt fönster, och det börjar bli dags att gå ut i naturen en sväng. Körsbärsträden blommar magiskt vackert och bokskogens ljusgröna löv ger ett speciellt skimmer i skogen.

Hästarna galopperar i kapp, lyckliga över att stormen lagt sig. Jag är fri......

 

Nu ska jag ta min kamera och gå ut till dammen och fotografera lövgrodor som sjunger för fullt. Ett sätt för mig att koppla av.

 

Må så gott i Din stund på Jorden. Ta vara på den.

 

Namasté,

Berit

120510 Lövgroda som sjunger. Visst är de fina!

 

2012 02 12

Det är med en djup kärleksfull känsla inom mig som jag börjar skriva dessa rader. De senaste dagarnas energi har varit mmmmm, så underbart mjuka och varma. Som att svepa kring sig en varm filt av kärlek. Det är inte enbart en kvinnlig energi, utan också en manlig omhändertagande stark och trygg energi. En tid för kärlek och närhet. Det är en bra tid att vara ärlig och uppriktig i våra förhållanden, det bygger, stärker och befäster det som redan är bra, och kan ge plats för nytt i de fall då ett förhållande inte är bra för båda parter.

 

Hos mig är det kallt och vinter, men det märks inte i energin. Det känns som en varm skön sommardag full av flöde. All stress som har låst mig tidigare är som bortblåst på bara några dagar. Äntligen kan jag andas igen, jag vet inte vad det är som har påverkat mig så mycket, men det är borta nu i alla fall.

 

Jag ber att få ett budskap till oss alla:

 

" Var hälsade Kära Ni alla barn av Jorden. Tiden för enhet är inne och Ni lyssnar bättre genom ett meditativt tillstånd, men även vardagen har sina tysta stunder då hjärtats röst kan höras. Lyssna till ditt hjärta, och låt sinnet följa rösten som leder dig mot ditt livs ändamål. Att skapa kärlek och fred på Jorden är varje individs mål, varje själ som valt att födas till denna tid av förändring och utveckling har valt detta som sin livsuppgift.

Sätten varierar med alla olika individer, men målet är detsamma.

Skapa och upplev Kärlek och Fred på Jorden tillsammans.

Djup inom Er finns detta frö och en önskan att få uppleva fred på Jorden. Ifall alla som vågar erkänna denna önskan och leva därefter hade gjort så utan rädslor, så hade det inte funnits några krig på Er Jord. Ni låter maktelit och rädslor styra Era liv och gömmer eller glömmer Er önskan. Idag är Ni många som vaknat till en högre grad av medvetenhet och vågar lyssna till råd ifrån vår sida. Vi säger -  välj ditt hjärtas röst, följ vägen dit den leder dig och du kommer att finna ditt paradis. Var och en av Er kan skapa sitt eget paradis, bara ni vågar låta kravlös kärlek komma in i ert liv. Med denna sorts kärlek kommer resten att skapa sig själv, och Ni finner att det frö Ni har inom Er av fred är starkt och gror för att skapa fred. Med fred i ditt eget liv, kan du börja skapa fred utanför dig själv och på den Jord Du lever på och av.

 

Gränslös respekt borde finnas inom Er alla för Jorden Ni bor på. Hennes energi är ren varm kärlek och förlåtande ifall ni väljer att känna den. Det finns också en nerbrytande energi inom henne som kommer att visa sig ifall människorna inte lär sig av sina misstag. Det är inte för sent att förändra till något positivt.

Jorden kommer alltid att vara ett paradis för de som väljer att leva där med respekt för balans, mångfald i en ren natur. Både på land, i luften och i vattnet.

 

Det är inte Moder Jord som behöver healing, det är människorna som behöver det. Healing för att skapa något nytt, rent och helt. Healing för att rensa bort det som är orent, och fylla på med nya tankar och ny energi.

 

Kärleksfullt, omtänksamt och med mycket humor kommer Ni att inse att Ni är mycket lika varandra, bara olika spegelbilder där Ni ser Er själv i olika perspektiv. Ni kommer att inse att Ni är ett."

 

Tack!

 

Varje gång jag läser igenom ett budskap som jag just skrivit, blir jag lika förvånad över att det går så snabbt att skriva ner orden (max 5 min )och att de faktiskt hänger ihop och blir något helt av. De flesta budskap jag får handlar just om att vi ska skapa fred på Jorden. Dessa budskap började i slutet av nittiotalet när jag först började lyssna till dem. I många år stängde jag av kommunikationen för att jag tyckte att det var för konstigt att "de" valde att prata med mig om sådant. Jag var inte och är fortfarande inte någon speciell person. Däremot har jag sedan -08 valt att låta dem förmedla sina budskap via mig, och jag hoppas att Ni som läser har hittat detta budskap för att just Du behöver läsa det. Det finns säkert en speciell anledning till att vi finns här på denna Jord just precis nu. Denna anledning kan vara att vi ska skapa fred på Jorden. Jag vill gärna tro på detta.

Namasté,

Berit

Fullmånen 20120207

2012 01 12

Den senaste tiden har jag stött på texter och samtal om döden, och har själv upplevt en sorg så omedelbar och stark så jag grät floder.....när vi fick avliva en av våra älskade hundar. Ibland är det enklare att sörja ett djur än en människa....varför? Hur kan det vara så? Har vi skydd/murar inom oss som blockerar sorg för människor men inte för djur? Varför?

Döden är inte något som vi pratar med varandra om, trots att det är en självklar del av livet. Döden är något vi förtränger och inte vill tänka på....skrämmande, blixtsnabbt förändrande, långsamt plågsamt och smärtsamt, också befriande....ändå finns döden där alltid närvarande mitt i livet.

 

Jag läste i veckan en artikel om en sjuksköterska som arbetade med döende patienter. Hon berättar att det är enkla ting i livet som döende människor ångrar att de gjort eller framför allt vad de inte gjort i livet.

 

1. Att de inte stått upp för sig själv och gjort vad de själv vill i livet, utan gjort vad andra förväntat sig av dem.

2. Att de har arbetat för mycket och inte hunnit med familj och vänner.

3. Att de inte vågat uttrycka sina känslor mera

4. Att de inte hållit kontakt med vänner

5. Att de inte tillåtit sig själv att vara lyckligare

 

Det borde inte vara så svårt att förändra våra liv så att vi i alla fall inte ångrar något av detta den dag då det är dags att lämna denna Jord.

 

Det är märkligt att jag för 21 år ( 1991 ) sedan behövde uppleva döden på nära håll innan jag kunde uppskatta livets allra enklaste gåvor som de viktigaste. Inom ett år hade min älskade mor, min älskade farmor, och en nära släkting dött. Min farbror fick en hjärtinfarkt samma år men överlevde efter hjärtoperation. Döden var nära hela året och jag var vettskrämd för att jag kanske också en dag skulle dö och lämna min då 2,5 åriga älskade dotter ensam. Ville inte orsaka henne samma smärta som jag själv just upplevt. Trots att jag älskade både mor och farmor djupt och innerligt, så kunde jag inte sörja, något inom mig blockerade och stängde in alla tårar. Jag blev så rädd för döden att jag också blev sjuk tills jag insåg att jag måste ta vara på min tid på Jorden så gott jag kunde både för min egen skull och för min dotters skull. Jag började uppskatta allt som finns i vardagen som vi tar för givet. Det tog mig flera år innan jag insåg att jag var förändrad i grunden som människa efter 1991. Nästan lika förändrad som när jag fick min dotter 1988.

 

Jag är otroligt tacksam för att jag fick uppleva alla kärleksfulla år med min mor och farmor, många fina minnen finns kvar. Jag vet inte ifall smärtan någonsin helt o hållet kommer att försvinna, men jag är tacksam för allt jag har lärt mig efteråt och att jag har övervunnit min egen rädsla för döden. Rädslan är transformerad till en djup respek för livet och döden. Det finns även en nyfikenhet inom mig på vad som kommer att ske den dag jag dör. En förhoppning om att mina nära inte ska uppleva för svår smärta på grund av det.

 

Då hade jag ingen aning om att själen fortsätter sin resa efter sin kroppsliga upplevelse på Jorden. Jag hade inte en enda liten gnutta tro på en fortsättning efter livet på Jorden. Kanske var det så att min upplevelse av döden började väcka mina cellminnen, eller gav mig lusten att försöka förstå.....jag vet inte vad som gjorde att jag började leta efter svar.

 

Svar som jag enbart kunde få inom mig eller från " den andra sidan ". De svar jag har fått har gett mig en fast tro på att själen fortsätter sin resa och utvecklas med de erfarenheter den upplever genom olika liv och mellan liven. Det gör att jag också tror på att det är själen som väljer kroppen och erfarenheten. Då måste det också vara så att det är själsband och inte blodsband som är det som håller oss sammanlänkade. Det är de själsband som vaknar till liv när vi möter någon vi har mött i tidigare liv. Den där känslan av att vi har träffats tidigare..... lita på den där känslan och var ärlig mot dig själv. Det är också så enkelt att själar som trivs tillsammans ofta väljer att återfödas inom samma släkt. Andra vandrar vidare för att få mera erfarenhet.

 

Ifall jag hade haft denna tro som jag har idag, så hade min smärta förmodligen inte blivit mindre, men jag hade förhoppningsvis inte själv blivit så rädd för att dö. Idag är jag inte längre rädd för döden, mest orolig för de som jag kommer att lämna kvar när jag en gång lämnar denna Jord. Självklart vet jag att jag kommer att känna djup smärta när någon jag älskar lämnar mig, kanske jag till och med kommer att bli lite galen....men jag vet att jag kommer att överleva, och att de kommer att överleva ifall jag lämnar dem före.... fram till den dagen kommer jag att älska dem så mycket jag kan, och leva mitt liv så gott jag kan utan att ångra mig för något jag gjort eller inte gjort.

 

Döden är bara själens övergång till en annan dimension som vi alla ännu så länge inte kan uppleva, våra fysiska kroppar återgår till Jorden. Cirkeln är sluten.

 

När vi dör tar vi inte med oss något annat än de erfarenheter vi gör under detta liv. Vilka erfarenheter vill du ha med dig?

Kärlek? Vänskap? Lycka? Glädje? Medmänsklighet? Omsorg?

För att uppleva allt det goda självklara, så måste vi nog känna hur det är att uppleva motsatsen också, annars är det nog ganska svårt att uppskatta och se allt det som är så enkelt och självklart i vår vardag.

 

Medan jag skriver inser jag att jag skrattar för lite varje dag.... ska försöka bättra mig på den punkten :-).

 

Önskar Dig allt gott.

Namasté,

Berit

Månsken 111210

2012 01 07

Tiden fram till den 28 Oktober 2011 har varit fyllt av både andligt och praktiskt arbete, men samtidigt ett inre lugn som jag inte kan förklara. Ett behov av lugn och balans i min tillvaro har varit nödvändig, så jag har den senaste tiden försökt att minimera mitt arbete både praktiskt och andligt.

Den senaste månaden har mitt liv varit helt lugnt, inte en enda vindpust eller krusning har funnits inom mig tills jag upplevde en sorg så omedelbar och hjärtslitande så jag kunde inte hålla tillbaka känslan. Jag insåg att det är känslornas tid vi är på väg in i, att låta våra känslor komma fram och ge dem plats för att rena oss och våra hjärtan. Att leva med öppet hjärta kommer inte att skydda oss ifrån smärta, den kommer till och med att kännas starkare. Men varför älska mindre bara för att skydda sitt hjärta? Ja - det gör ont, men kärleken fram till smärtan väger upp all smärta som finns. Det är en gåva att få uppleva kärlek på olika nivåer, mellan älskande par, dina barn, vänner, dina djur, naturen, livet....göm inte undan ditt hjärta enbart för att du är rädd för att bli sårad. Det finns inte något fysikt materiellt som varar för evigt. Dock lever kärleken kvar i din själ och ger dig erfarenhet genom alla liv din själ har upplevt.

 

Låt inte någon styra över Dig, välj själv hur du vill leva ditt liv.

Lär Dig drömma och skapa ditt liv precis som Du själv vill ha det. En dag kommer Du att befinna Dig i din dröm. Kanske är ditt liv bättre än drömmen, då har du skapat med mycket kravlös kärlek. Med denna kärlek följer allt annat.

 

Låt dina vingar flyga fritt utan att för den skull försöka styra över andra. Låt alla få leva fritt, och få uppleva känslan av frihet. Att få ta egna beslut och stå för dem är viktigt för alla, kanske skrämmande men nödvändigt för att få erfarenhet.

 

Vi är inne i en process av nytänkande och nyskapande. En medveten tid som kommer att förändra sig till något vackert. Vägen dit kommer inte alltid att vara vacker eller lugn. Förändringen kommer att kräva att allt gammalt som inte kan eller vill förändras kommer att vittra sönder av sig själv. Länders politik och styre kommer att förändras för att människor kräver en förändring till något mera hållbart för alla. Inte bara för de som sitter i maktens palats och styr över människor som de inte känner. Ny teknologi finns för att skapa rent vatten och ren energi, dock finns människor i kapitalstarka företag som motverkar utvecklingen istället för att arbeta för den. De är rädda för att deras makt kommer att minska...vilket den förr eller senare kommer att göra ifall de inte väljer att förändras.

 

En förändring krävs och den kommer med hjälp av människor som arbetar tillsammans i samma dröm om Fred, Frihet, Respekt, Mångfald i naturen, En ren Jord. Detta gemensamma drömstadie uppnås genom aktiv meditation då vi tillsammans detaljerat drömmer fram allt vi önskar. Dessutom krävs självklart praktiskt arbete varje dag livet ut. Lev din dröm så gott du kan.

 

Att leva med ett öppet hjärta är inte helt enkelt när känslor får styra över sinnet, en mjuk balans mellan känslor och sinne krävs.

Tänk Dig för innan känslor av vrede och ilska får ta över. Stilla ditt sinne och förlåt istället.

Älska din fiende ifall du har någon.

Var alltid ärlig emot dig själv och din omgivning.

Dela med dig av ditt överflöd ifall du har något.

Var tacksam för varje morgon Du vaknar och får uppleva denna underbart vackra värld vi alla tillsammans lever i.

 

När du låter kärleken skapa ditt liv, förändras frekvensen runt dig och inom dig. Denna frekvens lyssnar den andra sidan till och gör allt för att skapa mer av den till dig och alla andra som låter kärleken växa i sitt liv. Det enda du ska vara noga med är att inte ha några som helst krav. Skapa och ge bort med kravlös kärlek och du får tusenfalt åter.

 

Jag gör så gott jag kan varje dag, och lever i ett mycket kärleksfullt förhållande, på en plats som jag bara kan beskriva som mitt eget paradis. Jag har skapat mitt liv genom att aktivt skapa med känslor och drömma mig fram till allt. Jag vet inte längre hur jag fann denna väg, många misstag har lett mig fram dit jag befinner mig nu. Det gör att jag inte ser misstagen som misstag längre, utan bara som en lärdom om hur jag inte ville att mitt liv skulle vara. Numera är jag inte längre rädd för förändringar, tvärtom det är spännande. De leder alltid vidare mot något nytt. Att växa innebär att man hela tiden måste flytta sina egna gränser, just när allt verkar vara på sin plats är det dags med nästa steg. Dags att följa ledtrådarna från den andra sidan.

 

Det kommande året kommer att innebära förändring och kraft för oss alla, jag ser nyfiket fram emot att uppleva vad detta kommer att innebära. Rening insikt och utveckling som alltid, försök balansera med naturens lugn och harmoni, det brukar hjälpa.

 

Namasté

Berit 

Rosor i min trädgård 120107