Denna sida kommer en tid framöver att bli ett sätt för mig att dela med mig av en blandning av tankar och budskap.

Budskap om kärlekens väg

2012 01 12

Den senaste tiden har jag stött på texter och samtal om döden, och har själv upplevt en sorg så omedelbar och stark så jag grät floder.....när vi fick avliva en av våra älskade hundar. Ibland är det enklare att sörja ett djur än en människa....varför? Hur kan det vara så? Har vi skydd/murar inom oss som blockerar sorg för människor men inte för djur? Varför?

Döden är inte något som vi pratar med varandra om, trots att det är en självklar del av livet. Döden är något vi förtränger och inte vill tänka på....skrämmande, blixtsnabbt förändrande, långsamt plågsamt och smärtsamt, också befriande....ändå finns döden där alltid närvarande mitt i livet.

Jag läste i veckan en artikel om en sjuksköterska som arbetade med döende patienter. Hon berättar att det är enkla ting i livet som döende människor ångrar att de gjort eller framför allt vad de inte gjort i livet.

1. Att de inte stått upp för sig själv och gjort vad de själv vill i livet, utan gjort vad andra förväntat sig av dem.

2. Att de har arbetat för mycket och inte hunnit med familj och vänner.

3. Att de inte vågat uttrycka sina känslor mera

4. Att de inte hållit kontakt med vänner

5. Att de inte tillåtit sig själv att vara lyckligare

Det borde inte vara så svårt att förändra våra liv så att vi i alla fall inte ångrar något av detta den dag då det är dags att lämna denna Jord.

Det är märkligt att jag för 21 år ( 1991 ) sedan behövde uppleva döden på nära håll innan jag kunde uppskatta livets allra enklaste gåvor som de viktigaste. Inom ett år hade min älskade mor, min älskade farmor, och en nära släkting dött. Min farbror fick en hjärtinfarkt samma år men överlevde efter hjärtoperation. Döden var nära hela året och jag var vettskrämd för att jag kanske också en dag skulle dö och lämna min då 2,5 åriga älskade dotter ensam. Ville inte orsaka henne samma smärta som jag själv just upplevt. Trots att jag älskade både mor och farmor djupt och innerligt, så kunde jag inte sörja, något inom mig blockerade och stängde in alla tårar. Jag blev så rädd för döden att jag också blev sjuk tills jag insåg att jag måste ta vara på min tid på Jorden så gott jag kunde både för min egen skull och för min dotters skull. Jag började uppskatta allt som finns i vardagen som vi tar för givet. Det tog mig flera år innan jag insåg att jag var förändrad i grunden som människa efter 1991. Nästan lika förändrad som när jag fick min dotter 1988.

Jag är otroligt tacksam för att jag fick uppleva alla kärleksfulla år med min mor och farmor, många fina minnen finns kvar. Jag vet inte ifall smärtan någonsin helt o hållet kommer att försvinna, men jag är tacksam för allt jag har lärt mig efteråt och att jag har övervunnit min egen rädsla för döden. Rädslan är transformerad till en djup respek för livet och döden. Det finns även en nyfikenhet inom mig på vad som kommer att ske den dag jag dör. En förhoppning om att mina nära inte ska uppleva för svår smärta på grund av det.

Då hade jag ingen aning om att själen fortsätter sin resa efter sin kroppsliga upplevelse på Jorden. Jag hade inte en enda liten gnutta tro på en fortsättning efter livet på Jorden. Kanske var det så att min upplevelse av döden började väcka mina cellminnen, eller gav mig lusten att försöka förstå.....jag vet inte vad som gjorde att jag började leta efter svar.

Svar som jag enbart kunde få inom mig eller från " den andra sidan ". De svar jag har fått har gett mig en fast tro på att själen fortsätter sin resa och utvecklas med de erfarenheter den upplever genom olika liv och mellan liven. Det gör att jag också tror på att det är själen som väljer kroppen och erfarenheten. Då måste det också vara så att det är själsband och inte blodsband som är det som håller oss sammanlänkade. Det är de själsband som vaknar till liv när vi möter någon vi har mött i tidigare liv. Den där känslan av att vi har träffats tidigare..... lita på den där känslan och var ärlig mot dig själv. Det är också så enkelt att själar som trivs tillsammans ofta väljer att återfödas inom samma släkt. Andra vandrar vidare för att få mera erfarenhet.

Ifall jag hade haft denna tro som jag har idag, så hade min smärta förmodligen inte blivit mindre, men jag hade förhoppningsvis inte själv blivit så rädd för att dö. Idag är jag inte längre rädd för döden, mest orolig för de som jag kommer att lämna kvar när jag en gång lämnar denna Jord. Självklart vet jag att jag kommer att känna djup smärta när någon jag älskar lämnar mig, kanske jag till och med kommer att bli lite galen....men jag vet att jag kommer att överleva, och att de kommer att överleva ifall jag lämnar dem före.... fram till den dagen kommer jag att älska dem så mycket jag kan, och leva mitt liv så gott jag kan utan att ångra mig för något jag gjort eller inte gjort.

Döden är bara själens övergång till en annan dimension som vi alla ännu så länge inte kan uppleva, våra fysiska kroppar återgår till Jorden. Cirkeln är sluten.

När vi dör tar vi inte med oss något annat än de erfarenheter vi gör under detta liv. Vilka erfarenheter vill du ha med dig?

Kärlek? Vänskap? Lycka? Glädje? Medmänsklighet? Omsorg?

För att uppleva allt det goda självklara, så måste vi nog känna hur det är att uppleva motsatsen också, annars är det nog ganska svårt att uppskatta och se allt det som är så enkelt och självklart i vår vardag.

Medan jag skriver inser jag att jag skrattar för lite varje dag.... ska försöka bättra mig på den punkten :-).

Önskar Dig allt gott.

Namasté,

Berit

Månsken 111210

2012 01 07

Tiden fram till den 28 Oktober 2011 har varit fyllt av både andligt och praktiskt arbete, men samtidigt ett inre lugn som jag inte kan förklara. Ett behov av lugn och balans i min tillvaro har varit nödvändig, så jag har den senaste tiden försökt att minimera mitt arbete både praktiskt och andligt.

Den senaste månaden har mitt liv varit helt lugnt, inte en enda vindpust eller krusning har funnits inom mig tills jag upplevde en sorg så omedelbar och hjärtslitande så jag kunde inte hålla tillbaka känslan. Jag insåg att det är känslornas tid vi är på väg in i, att låta våra känslor komma fram och ge dem plats för att rena oss och våra hjärtan. Att leva med öppet hjärta kommer inte att skydda oss ifrån smärta, den kommer till och med att kännas starkare. Men varför älska mindre bara för att skydda sitt hjärta? Ja - det gör ont, men kärleken fram till smärtan väger upp all smärta som finns. Det är en gåva att få uppleva kärlek på olika nivåer, mellan älskande par, dina barn, vänner, dina djur, naturen, livet....göm inte undan ditt hjärta enbart för att du är rädd för att bli sårad. Det finns inte något fysikt materiellt som varar för evigt. Dock lever kärleken kvar i din själ och ger dig erfarenhet genom alla liv din själ har upplevt.

Låt inte någon styra över Dig, välj själv hur du vill leva ditt liv.

Lär Dig drömma och skapa ditt liv precis som Du själv vill ha det. En dag kommer Du att befinna Dig i din dröm. Kanske är ditt liv bättre än drömmen, då har du skapat med mycket kravlös kärlek. Med denna kärlek följer allt annat.

Låt dina vingar flyga fritt utan att för den skull försöka styra över andra. Låt alla få leva fritt, och få uppleva känslan av frihet. Att få ta egna beslut och stå för dem är viktigt för alla, kanske skrämmande men nödvändigt för att få erfarenhet.

Vi är inne i en process av nytänkande och nyskapande. En medveten tid som kommer att förändra sig till något vackert. Vägen dit kommer inte alltid att vara vacker eller lugn. Förändringen kommer att kräva att allt gammalt som inte kan eller vill förändras kommer att vittra sönder av sig själv. Länders politik och styre kommer att förändras för att människor kräver en förändring till något mera hållbart för alla. Inte bara för de som sitter i maktens palats och styr över människor som de inte känner. Ny teknologi finns för att skapa rent vatten och ren energi, dock finns människor i kapitalstarka företag som motverkar utvecklingen istället för att arbeta för den. De är rädda för att deras makt kommer att minska...vilket den förr eller senare kommer att göra ifall de inte väljer att förändras.

En förändring krävs och den kommer med hjälp av människor som arbetar tillsammans i samma dröm om Fred, Frihet, Respekt, Mångfald i naturen, En ren Jord. Detta gemensamma drömstadie uppnås genom aktiv meditation då vi tillsammans detaljerat drömmer fram allt vi önskar. Dessutom krävs självklart praktiskt arbete varje dag livet ut. Lev din dröm så gott du kan.

Att leva med ett öppet hjärta är inte helt enkelt när känslor får styra över sinnet, en mjuk balans mellan känslor och sinne krävs.

Tänk Dig för innan känslor av vrede och ilska får ta över. Stilla ditt sinne och förlåt istället.

Älska din fiende ifall du har någon.

Var alltid ärlig emot dig själv och din omgivning.

Dela med dig av ditt överflöd ifall du har något.

Var tacksam för varje morgon Du vaknar och får uppleva denna underbart vackra värld vi alla tillsammans lever i.

När du låter kärleken skapa ditt liv, förändras frekvensen runt dig och inom dig. Denna frekvens lyssnar den andra sidan till och gör allt för att skapa mer av den till dig och alla andra som låter kärleken växa i sitt liv. Det enda du ska vara noga med är att inte ha några som helst krav. Skapa och ge bort med kravlös kärlek och du får tusenfalt åter.

Jag gör så gott jag kan varje dag, och lever i ett mycket kärleksfullt förhållande, på en plats som jag bara kan beskriva som mitt eget paradis. Jag har skapat mitt liv genom att aktivt skapa med känslor och drömma mig fram till allt. Jag vet inte längre hur jag fann denna väg, många misstag har lett mig fram dit jag befinner mig nu. Det gör att jag inte ser misstagen som misstag längre, utan bara som en lärdom om hur jag inte ville att mitt liv skulle vara. Numera är jag inte längre rädd för förändringar, tvärtom det är spännande. De leder alltid vidare mot något nytt. Att växa innebär att man hela tiden måste flytta sina egna gränser, just när allt verkar vara på sin plats är det dags med nästa steg. Dags att följa ledtrådarna från den andra sidan.

Det kommande året kommer att innebära förändring och kraft för oss alla, jag ser nyfiket fram emot att uppleva vad detta kommer att innebära. Rening insikt och utveckling som alltid, försök balansera med naturens lugn och harmoni, det brukar hjälpa.

Namasté

Berit